Svenska beslutsfattare avser spendera flera tiotals skattemiljarder på att fånga upp och lagra naturligt förekommande koldioxid i atmosfären. Det ska rädda klimatet, tror man. Den tron delas dock inte av alla. En av dem som är starkt kritisk är kärnfysikern och debattören Jan Blomgren som i en debattartikel i Svenska Epoch Times kallar satsningen för “magiskt tänkande” och uppmanar regeringen att skyndsamt skrota hela programmet.

Blomgren är allmänt frustrerad över de “ogenomtänkta floskler” och det “anti-intellektuella tänkande” som kännetecknar den energipolitiska debatten och beslutsfattandet på området. Det krävs inte mer än fysikkunskaper på gymnasienivå, menar han, för att vederlägga det mesta som påstås i grön väg och som sedan får utgöra grund för Sveriges hela energiförsörjning med förskräckande resultat.

En sådan satsning är enligt Blomgren Bio-CCS där CCS står för Carbon Capture and Storage – det vill säga infångande och lagring av koldioxid – och det första ledet indikerar att det endast är utsläpp av den giftfria gasen som emanerar från förbränning av biologiskt material som avses, exempelvis ved och sopor.

Sverige har inte en egen atmosfär

Energimyndigheten har i närtid aviserat att man avser spendera inte mindre än 36 miljarder av skattebetalarnas pengar på Bio-CCS. Enligt Blomgren är detta politiskt korrekt pengaförstöring av stora mått. Det bygger också, menar han, på ett märkligt tankefel att Sverige skulle ha en egen atmosfär, i motsats att dela den med resten av jordklotet.

Att Sverige för enorma belopp, som skulle behövas för att laga hål i andra sektorer av samhället, satsar på att ytterligare putsa på marginalen på redan mycket låga utsläpp, har noll och ingen klimatnytta om omvärlden fortsätter att släppa ut stora mängder CO2, påtalar Blomgren.

Man måste “få hela planeten med på noterna”, konstaterar han. Och det är den inte. Noterbart ökar Indien och Kina sina utsläpp av CO2 i en storleksordning som med råge överstiger Sveriges totala utsläpp. “Alla klimatsatsningar som inte inkluderar Kina och Indien kan ses som oseriösa”, slår Blomgren fast.

Bio-CCS “rent trams”

Han karakteriserar också Begreppet Bio-CCS som ur vetenskaplig synvinkel “rent trams”. Detta utifrån den elementära kunskapen att alla koldioxidmolekyler är identiska, oavsett de emanerar från tysk kolkraft, dieselbilar i Kenya, eldning av ved i svenska kakelugnar eller utandning och vädersläpp från kor på Nya Zeeland. Alla dessa utsläpp påverkar atmosfären på exakt samma sätt, förklarar Blomgren, och att fokusera på CO2-molekyler från specifikt biologiskt ursprung är inte seriöst.

Blomgren tydliggör vidare att effektiv minskning av koldioxid erhåll genom att fånga in och lagra den där utsläppen är som störst. Som exempel nämner han skorstenarna på kolkraftverk. Några sådana har vi nästan inte i Sverige och regeringen kommer därför för att signalera klimatsmarthet att satsa skattemiljarderna på andra CO2-källor med ytterst blygsam effekt relativt kostnaderna.

Att satsa 36 miljarder av skattebetalarnas pengar på att fånga in koldioxid i atmosfären menar Blomgren är “den kanske stolligaste verksamheten” av alla, trots att det inte saknas konkurrens i kampen om meningslösa klimatsatsningar. Som en jämförelse berättar Blomgren att halten koldioxid i luften är ungefär 0,4 tusendelar och att fånga in koldioxid direkt från ett kolkraftverk är mer än 2 000 gånger så effektivt än att göra samma sak från atmosfären.

Fasa ut kolkraften – bygg ut kärnkraften

Trots att man ingalunda behöver vara kärnfysiker som Blomgren för att förstå detta, befarar han att en betydande del av alla dessa skattemiljarder kommer att gå till klimatsatsningar som han rubricerar som “stupiditeter”. Detta i stället för att göra det enda verkligt effektiva – fasa ut den CO2-intensiva kolkraften och ersätta den med kärnkraft som har nollutsläpp.

Och en av slutsatserna som man enligt Blomgren måste dra av den insikten är att satsningen på Bio-CCS bör skrotas omedelbart. Det Sverige bör satsa krutet på är internationellt arbete för att stimulera utfasningen av kolkraft till förmån för kärnkraft. Man behöver inte gå så långt utanför Sveriges gränser för att hitta bra kandidater att påverka och hjälpa.

Grön politik i Tyskland ett skräckexempel

Det kanske värsta skräckexemplet är Tyskland där motsvarigheten till Miljöpartiet i Sverige drev igenom en helt motsatt energipolitik med nedläggning av all kärnkraft. Man trodde ogenomtänkt att det skulle gå att kompensera bortfallet med vindsnurror och solpaneler men med rysk gas som den stora ersättare. Efter Rysslands invasion av Ukraina ändrades spelplanen drastiskt och de grönas nedmontering av kärnkraften har i stället resulterat i enorma CO2-utsläpp när bortfallet har måst ersättas med kolkraft

Ett annat inte särskilt långväga land som länge lutat sig mot kolkraften för sin energiförsörjning är Polen. Blomgren skriver att om den svenska regeringen, i stället för att spendera 36 skattemiljarder på inhemska meningslösheter och använde dem för att stimulera utbyggnad av kärnkraft, så “skulle reduktionen i koldioxid bli dramatiskt större”.

“Sluta spendera våra surt förvärvade skattemedel på naiva, godhetssignalerande och ovetenskapliga önskedrömmar” avrundar Jan Blomgren sin debattartikel i Svenska Epoch Times.