Myten om Sveriges så kallade rekordår och tillväxt är missvisande, och det var inte 70-talets skatter som fick Sverige att rasa i välfärdsligan utan förfallet började långt tidigare. Det menar professor emeritus Lars Jonung i en artikel som rör till den svenska självbilden.

I en krönika i Affärsvärlden uppmärksammar Per Gudmundson slutsatserna av Lars Jonung. Genom att jämföra BNP per capita med andra liknande länder visar Jonung att de svenska rekordåren varken satte rekord eller begränsades till några år.

Tvärtom gick den svenska ekonomin sämre än förväntat och politiken som orsakade eftersläpningen ledde till ett läge som inte släppte förrän nästan ett halvsekel senare.

LÄS ÄVEN: Uppgifter: Upphandling för miljarder riggad av Socialdemokraterna

Jonung pekar ut arbetarrörelsens efterkrigsprogram 1944 som orsaken till skadan och det var innan dess som Sverige haft sin guldålder med företag som Ericsson, Alfa Laval, ASEA, SKF, Volvo, Electrolux m fl.

Efterkrigstidens regleringar av finansmarknaden satte stopp för den kapitalansamling som var förutsättningen, menar han. Först med avregleringarna på 80- och 90-talet öppnades ekonomin upp igen.

Ekonomisk katastrof

Jonuns slutsats är att Socialdemokraternas politik varit en ekonomisk katastrof för Sverige – så pass att andra kriser som depression, världskrig och lågproduktiv invandring utgör små hack i kurvan i jämförelse.

Bortom bråket finns dock värdefulla tankespån. Här ges solid empiri som illustrerar värdet av fria marknader. Det krävs både kapital och kapitalister för att skapa välstånd.

När politiken försöker socialisera ekonomin försvinner företagandet, och hela landet sjuknar in. Receptet för fortsatt välstånd är därmed ganska lätt att skriva ut.

LÄS ÄVEN: Utredare: LO kan fortsätta finansiera Socialdemokraterna