Underhåll och utbyggnad av den svenska infrastrukturen har länge och i likhet med mycket annat fått stå tillbaka till förmån för andra kostsamma prioriteringar på bland annat migrationsområdet. Som nyblivet Natoland tvingas vi nu storsatsa och ta igen decennier av eftersatta infrastruktursatsningar till enorma kostnader för skattebetalarna.

I kritiken från Nato heter det diplomatiskt att Sveriges infrastruktur är av ”begränsad kvalitet”. I klartext betyder det att det svenska väg- och järnvägsnätet är undermåligt och måste rustas upp rejält. Detta bland annat därför att Sverige i händelse av krig kommer att behöva fungera som transitland för trupp- och materieltransporter.

Ett annat område som länge snålkörts av svenska riksdagar och regeringar till följd av andra mångmiljardslukande prioriteringar är vården. Även där får Sverige nu svidande Nato-kritik. Det finns ingen redundans/överkapacitet i systemet för att hantera de många skadade man måste räkna med i en krigssituation.

LÄS ÄVEN: Svenska elever ska lära sig om Nato – blir del av samhällskunskapen

Tvärtom räcker vårdplatserna inte ens till för behovet i fredstid. I samband med covid-pandemin uppmärksammades Sveriges underkapacitet beträffande intensivvårdsplatser och utfästelser gjordes om att beredskapen måste bli bättre. Facit idag är att utvecklingen gått åt motsatt håll – intensivvårdsplatserna har minskat i stället för att öka relativt hur det såg ut innan pandemin

– Systemen är inte dimensionerade för att klara av behov i krig, säger Thomas Ekström, expert på militär logistik vid Försvarshögskolan, i en kommentar till DN.

Han förklarar att Sverige som Nato-land inte längre kan fortsätta att snålköra infrastrukturen till förmån för annat, så som skett i ett antal decennier nu. Det måste finnas ”flexibilitet och redundans i systemen”, slå Ekström fast.

”Vi har en underhållsskuld”

Det går inte för Sverige att komma undan. De här kraven på lägsta nivå beträffande infrastruktur och vård finns inskrivna i Natos artikel 3. Detta kommer utanpå Natos krav på hur mycket ett medlemsland ska satsa på rent militär kapacitet.

Att de svenska systemen till följd av långvariga felprioriteringar i statsbudgeten inte håller Nato-standard är utom allt tvivel fastslår Thomas Ekström.

– Både vad det gäller vägnätet och järnvägen så har vi en underhållsskuld som kommer att kräva investeringar.

Och han är inte ensam om att konstatera att Sverige på det här sättet har vanstyrts under lång tid. Försvarsberedningen konstaterar i en skrivelse att det ”finns ett stort underhållsbehov inom svensk transportinfrastruktur” som innebär att de svenska totalförsvaret lämnar åtskilligt i övrigt att önska.

LÄS ÄVEN: MSB i propagandaoffensiv – ska lära svenskarna älska Nato

Per Skoglund, universitetslektor på Försvarshögskolan med logistik som specialområde är av samma åsikt – det krävs rejäla uppryckningar för att Sverige ska platsa i Nato-klubben. Om läget idag säger han lakoniskt att ”det är inte så imponerande”.

Omprioriteringar eller skattehöjningar

Vad kalaset totalt kommer att kosta skattebetalarna finns inga konkreta siffror på. Klart är emellertid att det handlar om belopp i storleksordningen hundratals miljarder kronor.

För att möjliggöra dessa samhällsförstärkningar måste antingen avsevärda omprioriteringar i kommande statsbudgetar göras, eller skatten höjas rejält. Några kronor för att lindra den ekonomiska bördan kan Sverige emellertid påräkna från Natos investeringsfonder.